lördag 10 september 2011

Blör blo och andra konstigheter

Hemma i Norrland har vi en massa lagar och regler över hur saker och ting ska fungera i allmänhet.

Som det jag tidigare skrivit angående att man aldrig får skynda på en norrlänning. Detta menas inte bara som i att skynda på något fysiskt, utan det menas även att man aldrig ska skynda på själva talet, mycket också med tanke på att när du tror att norrlänningen bara är seg är fallet mer ofta som så att norrlänningen redan är klar så egentligen är det du som är seg och trögtänkt.

Norrlänningar är i allmänhet bland det tjurigaste som finns så det är ingen som helst idé att ens försöka få honom/henne att gå mer snabbt, prata snabbare, börja använda Hunter stövlar eller vad det nu är du försöker pracka på din norrlänning.

Börja aldrig påstå att det Stockholm kallar vinter är en riktigt vinter. Det är det inte.

Frågor som:
- Hur är det att växa upp bland isbjörnar?
- Bor du i en kåta däruppe?
- Gillar du mygg?
- Men du hade väl åtta mil till närmsta granne?
Uppskattas inte alls.

Att börja klaga på hur vi pratar resulterar bara i att vi börjar klaga på hur ni pratar. Och att hävda att stockholmska skulle vara något typ av riksvenska är bland de största skämt som finns.

Norrlänningar är väldigt hemmakära även om de flytt landet i norr. Hur mycket de än säger sig hata hemstaden sägs det alltid med ett unns av kärlek i rösten.

Precis som det hederligt gamla ordspråket " Du kan ta norrläningen ur skogen, men du kan aldrig ta skogen ur norrlänningen".

/ Fröken Zetterberg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar