Väl på Sturplan kryllare av Stockholmare som ville visa uppsä. Själv kände jamä lite svettig och luktade nog matos. Hursom finns det någon hierarkisk regelbok om vem som få komma in å vem som få gå hem. I Söndsvall får då minnsan alla som betala förse komma in om de inte slåss i kön. I den här kön var slagsmål helt okej å nån kille i kostym han bara peka han på de han tyckte skulle få komma in. Men Linn (hon som bott här lite för länge) kände tydligen honom lite, så han peka på oss.
När vi väl var inne, utan att betala. För vi fick gå genom "obetalnings dörrn" så tyckte då inte ja att dä va nå jävulskt mä köng. Nä trångt som bara den, å inte en enda snygg kille. Hä va intressant för väl inne där kunde man köa igen. Om man ville in i Göbbrömme, vi gjordet. Å därinne vare ännu mer folk å trångt så nå jävulskt. Dansa gjorde vi, men slutsatsen av de hela ä att Stureplan å Göbbrömme nog aldrig kommer att kännas som hemma fö mig.
Svenska:
Igår var en riktig okynnesdag. Jag arbetade mycket, först i butiken och sen åt min kusin som ä kock. Efter jobbet så skulle vi ju ut å så. Och efter några glas på 1900 (dom hade inge Norrlands) så tänkte vi gå hem. Men när vi stod där å vänta på tåget mot Gullmarsplan säger Linn "nä här kan vi inte vänta (det var nio minuter till tåget gick) vi går till Spybar. Å herregud tänkt då ja, men följde med på grund av de dära Stockholms drinkarna ja fått i mig.
Väl på Sturplan kryllade det av Stockholmare som ville visa upp sig. Själv kände jag mig lite svettig och luktade nog matos. Hur som finns det någon hierarkisk regelbok om vem som få komma in å vem som få gå hem. I Sundsvall får då minnsan alla som betala för sig komma in om de inte slåss i kön. I den här kön var slagsmål helt okej och nån kille i kostym han bara peka han på de han tyckte skulle få komma in. Men Linn (hon som bott här lite för länge) kände tydligen honom lite, så han peka på oss.
När vi väl var inne, utan att betala. För vi fick gå genom "obetalnings dörren" så tyckte då inte jag att det va något speciellt. Nä trångt som bara den och inte en enda snygg kille. Det va intressant för väl inne där kunde man köa igen. Om man ville in i Gubbrummet, vi gjorde det och därinne vare ännu mer folk och trångt. Dansa gjorde vi, men slutsatsen av det hela är att Stureplan och Gubbrummet nog aldrig kommer att kännas som hemma för mig.
Kvällens roligaste i kön:
"Se bara cool, nykter och kostym ut."
"Håll dig till mig så fixar jag det här."
"Please be My friend!"
"Hur många är ni?"
/fröken Korkiakoski
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar