måndag 14 november 2011

Det senaste året

Har jag varit lite utav en surpuppa av diverse anledningar, men nu av lite olika skäl av helt annan karaktär börjar surpuppan bli snäll igen.

Nu är det ju som så att jag gillar att vara en bitterfitta lite då och då, men som med så mycket annat ska det finnas en balans.

Så för att det sura och bittra i mig börjar få motstånd säger vi hurra och klappar lill axeln.

Här får ni världens största tummen upp. En gigantisk sådan faktiskt. Helt otroligt! Grattis.

/fröken Zetterberg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar