Förra året flydde jag landet med min älskade sängbo.
I år jobbade jag och krängde förvånansvärt bra.
Och jag har aldrig varit så ointresserad av årets sista dag som nu. Skulle helst bara vilja åka hem och krypa ner under täcket. Kanske kolla på den inte så bra serien "lie to me" och släcka lampan lagom innan klockan slår tolv.
Varför? Kan man undra. 2011 har varit ett jävla skitår och förtjänar inte ett avslut med pompa och ståt. Jag ser heller ingen anledning till att se ljust på 2012 och känna att det är värt att firas. För idag känns morgondagen som ett nederlag. Man firar inte nederlag.
Jag hade faktiskt tänkt att jag skulle vara sjukt snygg och på fantastiskt humör, men anledningen till varför blev inte verklig. Och vips så har man gjort det igen! Haft skyhöga förväntningar och sedan fallit pladask rätt ner i asfaltsjäveln.
Men så går det när jag är ett fegt as, som bara förstår raka svar och blir nervös och fundersam så fort någon är svävande.
Förövrigt hatar jag personer som fått för sig att ordet "impulsiv" betyder att man aldrig bestämmer något förrän i sista minuten efter att man gått runt och tänkt på hur man ska göra i flera veckors tid. För det mina vänner kallas att vara "velig" och "obeslutsam".
Impulsiv är man om man handlar på ren impuls, dvs att om man känner att man helt plötsligt blir sugen på jordgubbar går man och köper jordgubbar, om en kompis ringer sent en torsdagskväll och vill dricka öl och man svarar okej fastän man egentligen hade tänkt göra något annat.
Med detta vill jag uppmana allmänheten till att sluta upp med att helt felaktigt benämna sig själva som impulsiva, då de i nio fall av tio egentligen borde benämnas som veliga och obeslutsamma.
Tack och bock. Gott nytt år och låt oss hoppas att 2012 inte blir lika förjävligt som 2011.
Å andra sidan ryktas det om domedag, vilket betyder att det blir ingendera, varken bra eller dåligt.
Vad håller du tummen för?
/ fröken Zetterberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar