Ja jag gör faktiskt det. Många gånger har jag försökt förminska min norrlands identitet, men jag hade nog bara en försenad trotsåldersperiod. Vad jag älskar med Norrland?
Att man kan hitta på ord till höger och vänster utan att bli ifrågasatt.
Att man inte behöver vara så ingående när man pratar, alla förstår ändå vad man menar.
Att merparten av de norrlänningar iaf jag känner, äger en enorm självdistans.
Att man kan skämta om det mesta utan att det blir dålig stämning.
Att man som norrlänning hatar att behöva gå nära folk man inte känner.
Att man som norrlänning säger folk ist för personer.
Att man som norrlänning vet vilken färg himlen har om natten då det kommer att snöa.
Att jag under mina 22 år endast upplevt ett såkallat "snökaos" i Sundsvall (Med det menas att trafiken får problem pga att det snöat under natten), men under lite drygt 1,5 år i sthlm upplevt fenomenet minst 10 ggr. (Stockholmare tycker att fem centimeter morgonsnö är lavinartat)
Att man som norrlänning kan ha den mest hatiska inställningen till sin hemstad, baktala den om och om igen, men när man sitter där på tåget som börjar rulla förbi Armsjön så får man en kärleksvallning utan dess like, och blir nästan lite tårögd, fast det berättar man naturligtvis aldrig för någon.
Att man som norrlänning inte dricker Norrlands Guld för att det är gott, utan av ren principsak.
Att man som norrlänning någon gång lite då och då med ibland års mellanrum gillar att gå ut i skogen, sitta på en stubbe, och bara vara tyst. Efter detta går man bara hem och fortsätter som vanligt.
Allt det här tycker jag är älskvärt med att åka hem och umgås med mina vänner som fortfarande bor kvar. Det här kan säkert stämma in på andra ställen med, men för mig är det norrlandsgrejer.
Till helgen åker jag och Korkn hem, och jag längtar. Idag när jag bokade tågbiljetten blev jag alldeles varm och pirrig i magen.
/Fröken Zetterberg
Fantastiskt fint det där om vilken färg himlen har när det ska snöa!
SvaraRadera