ORDLED: o–kynn-et
• (i vissa uttr.) lust att ställa till besvär i onödan för att retas e.d. {eofog}:okynneskörningmycken förstörelse sker av rent ~
BET.NYANS: försvagat, för att ange att ngt görs helt i onödan e.d.okynnesanmälan;okynnesätning
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. okynne ’olat; okynne’; till o- och kynn

”Du skall inte okynnesäta”, ”Det där är ju bara i okynne”